Håkan Hellström - Liseberg - 22 sep

Jag ska ärligt erkänna att jag var väldigt sen med att förstå vad hypen kring >>Håkan Hellströms<< handlade om. Det var först för ett år sedan som jag började förstå >>Håkans<< storhet. Jag körde bil en kväll på mörka små vägar på väg till en fest och >>Håkan<< spelades på P3-live den kvällen. Efter 20 minuters färd var jag framme och konserten hade närmat sig sitt slut. Jag stängde av bilen men jag förmådde mig inte att gå ur den. >>Håkan<< hade trollbundet mig och jag var tvungen att lyssna på slutet av konserten. Så jag höjde volymen och lutade sätet bakåt. Där, under >>Håkans<< sista 15 minuter på scenen förstod jag att >>Håkan<< inte vilken sprallig pojkspoling som helst. Han är stor artist som gör stor musik med underbara texter. Jag äger än idag inga >>Håkan<< skivor men jag har givetvis lyssnat en hel del på hans låtar (11:e Overall Top Artist).

Igår spelade så "den store" på Liseberg stora scen. Men ack vilken besvikelse det blev. >>Håkan<< hade i och för sig enorma förväntningar att leva upp till så det är kanske inte så konstigt att han inte nådde ända fram. Stundtals var konserten euforiskt underbar men däremellan sliskig och gubbrockig. Jag ställde mig frågan om det var Sven Ingvars jag kommit för att se? För när jag väl lockats med i dom vackra melodierna och dom genomtänkta texterna börjat tränga in i mig, då kommer den äckliga porrsaxen och blåser bort allt fint. Trots denna saxofon är "Gårdakvarnar och skit" helt klart kvällens bästa låt och enda tillfället då jag började få en antydan till gåshud. Det lyfter dock aldrig till dom höjder som jag förväntat mig, en förväntan baserad på otaliga hyllningar av liveguden >>Håkan<< från recensioner och vänner. Under "Kom igen Lena" dansade i alla fall hälften av den 18000 man starka publiken i ett frenetiskt tempo. Som extranummer spelade >>Håkan<< "Hurricane Gilbert" som handlar om hans bandkamrat och barndomsvän Daniel Gilbert (se bild) men som också är namnet på den orkan som drabbade USA 1988. Denna sorgliga och fina sång innehåller kvällens vackraste textrad:
"nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig".
Han är en stor poet den där >>Håkan Hellström<< i alla fall.