Vi stödjer Solidaritetsbloggen. Du kan också göra en insats!

2008/10/19

Cult of Luna - TSOOLs studio SAMT Storan - 19 oktober

Idag har jag varit på två vitt skilda spelningar med Cult of Luna. Den ena var mycket intim, lågmäld och annorlunda spelning. Den andra var hård, tung och storslagen.

Det var inspelningen av P3-live som gick av stapeln och jag och ca 20 andra hade vunnit en plats i studion. Vi möttes upp som vore vi ett hemligt sällskap på en hållplats i närheten av Mölndal. Tysta stod vi där och väntade. Efter en stund kom Rickard Nerbe och bad oss följa med honom. Han förde oss till studion, the Soundtrack of Our Lives studio, och väl där fick vi ställa oss där vi fick plats. Lowood kom ut, tog på sig hörlurarna och började spela. Då de spelade utan förstärkare och pluggade in effektboxarna direkt i mixerbordet hörde vi i publiken inte så mycket av instrumenten. Lowood spelade in fyra fina låtar och på de två sista fick de hjälp av Thomas Hedlund (Cult of Luna, The Perishers m.fl.) på trummor. Thomas fick med enkla med svängiga takter låtarna att bli ännu mer intressanta. För övrigt har TSOOL-trumset aldrig låtit så bra som när Thomas spelade på det.

Sen spelade sju man starka Cult of Luna fem låtar varav en cover med Joy Division. Det var trångt för dem och de kändes inte helt bekväma till en början. Som åskådare var det skumt att se dem i en studio situation där de var tvungna att fokusera på att sätta inspelningen så bra som möjligt. Dessutom hör man knappt gitarrerna medan sång och trummor låter som vanligt, för att inte tala om trumpeten i Following Betulas.

Eftermiddagen kan sammanfattas som skum men en riktig upplevelse! Missa inte inspelningen nu på onsdag (081022) på P3 kl 21:30.

På kvällen såg vi sen Cult of Luna som man bör se dem. Med två trumisar, tre gitarrister, en basist, en på synt och tre på sång så var det; stort, tungt, hårt, högt och riktigt bra!



Bonus: Lowood - Sailer

2007/08/11

Way Out West dag 2 - Slottskogen - 11 augusti

Devendra Banhart - 3/5
Värmande sol och småtrevliga låtar gjorde >>Devendra Banhart<< konserten till en riktigt skön stund. Som bäst blev det när han spelade "Feel like a child", bra låt och bra text.

Peter Bjorn and John - 3-/5
Efter en mycket svag start vände konserten när dom spelade "Young folks" med Annika Norlin på sång och sedan följde fantastiska "Objects of my affection".

Regina Spektor - 4/5
>>Regina Spektors<< spelning var vackert och lite magisk. Det öste ner regn men trots detta stannade publiken och lyssnade på hennes enmannashow. Jag tror inte att konserten hade blivit ännu bättre med ett kompband, >>Regina<< står stark på egna ben.

Erykah Badu - 2/5
En kvart efter utsatt tid glider så en stor diva in på scen. Hon häller upp sitt te/vatten, loggar in på MacBook Pro (som hon vad jag kan se sedan inte använder alls) och börjar sjunga. Hela bandet känns lojt och början på konserten är mycket trevande och ointressant. Efter tre fyra låtar har det fortfarande inte tagit fart och jag ångra djupt att jag i stället inte gick och såg "Timo Räisänens" konsert. Mot slutet börjar publiken och bandet vakna och stundtals svänger det riktigt bra.

Säkert! - 4/5
Detta var förmodligen >>Säkert!s<< sista konsert. Tråkigt om det stämmer. Mitt råd är lägg ned Hello Saferide och satsa allt på Säkert! för denna konsert var grymt bra!

Spoon - 4/5
En glad överraskning från Texas. Jag ska genast köpa skivan.

Kanye West (Conny Väst) - 5/5
Kan det bli bättre? Jag är fortfarande i extas...

Etiketter:

2007/08/10

Way Out West dag 1 - Slottsskogen - 10 augusti

Salem Al Fakir - 3/5
Vackra melodier och bra musiker. Dock känns >>Salem<< redan lite uttjatad.

Hello Saferide - 2/5
Sävliga låtar som går obemärkt förbi. Jag stod bara och väntade på Säkert! som aldrig kom... (se morgondag)

Koop - 4/5
Svängigt och jazzigt och fantastiskt bra. Hela Linnétältet charmades och dansade mot slutet.

CocoRosie - 2/5
Dagens stora besvikelse. Inga av deras bästa låtar spelades och det var ömsom mest bara barnsligt.

Albert Hammond Jr - 1/5
The Strokes är så så mycket bättre. >>Albert Hammond Jr<< lyckades inte beröra mig alls med sina släpiga rocklåtar.

The Hellacopters - 3+/5
Levererar alltid rock av hög klass.

New Young Pony Club - 3/5
Bra show och ganska bra låtar med högt tempo. En kvinnlig trummis är ju också alltid ett stort plus.

Eagles of death Metal - 2/5
Underhållande show men om det är musiken man är ute efter så rekommenderar jag att lyssna på Hellacopters istället.

The Go! Team - 3/5
Levde inte heller riktigt upp till mina förväntingar. Men trots allt är dom ett riktigt skönt band och vad är tuffare än en kvinnlig trummis; jo TVÅ trummisar (vilket även "...and you will know us by the trail of dead" hade).

Lady Sovereign - 5/5
Om Pelle i the Hives är stöddig så är det inget mot kaxiga Lady Sovereigen. Hon är vass, hård och en riktig hiphop-talang. Jag blev helt såld på hennes klockrena rhymes och självsäkra attityd.

Architecture in Helsinki - 4/5
Kvällen avslutas med fart då Australiensiska >>Architechture in Helsinki<< spelar i Linnétältet. Det hypade indiebandet snickrar ihop mycket udda, men bra låtar som får mig att le stort. Att bandet har referenser till Finland märks även på klaviaturet som har det mycket udda märket Finland.

2007/08/09

Way Out West dag 0 - Pustervik - 9 augusti

Molotov Jive - 1/5
Glad poprock med för många inövade poser utan det lilla extra.

Voxtrot - 3/5
Glad poprock med genuina små amerikaner som konstant studsar av glädje och energi. Vackra melodier och harmonier men låtarna blir tyvärr inte så fantastiska i refrängen som versen ofta vill få oss att tro.

Jonas Game - 1/5
Hitlåten och sommarplågan "New city love" har gått varm på p3 i sommar. Detta är verkligen inte min musik och jag blev inte omvänd efter att ha sett dom live. Alldeles för lättsmält för min del.

...And you will know us by the trail of dead - 4/5
Kvällen huvudnummer börjar i kaos då vi blir uppmanade att lämna våra sittplatser i teatern och komma fram på scenen "like a big house party". Sen kickas konserten igång i rasande tempo och instrument går sönder på löpande band av musikernas hårda behandling. >>Trail of dead<< byter instrument med varandra mellan låtarna och det visar sig att dom behärskar alla instrument lika bra, förutom att sjunga då för det är falskt oavsett vem som sjunger. Mäktigast blir det när dom har två trummisar, piano, två gitarrister och roadien får ställa upp som basist. Ömsom är det helt magiskt, som när dom spelar låtar från "Source Tags and Codes" och däremellan lite för skränigt och i disharmoni. Dock är det alltid fantastiskt med två trummisar.

2007/05/21

Rosie Thomas - Södra Teatern - 21 maj

Finn ett fel: tre foton är tagna av Emma Svensson på Rockfoto.nu och ett är taget av min mobil - vilket?

Denison Witmer har fått i uppdrag att vara publikuppvärmare. Det tackar han för genom att spela vaggsånger från sin senaste skiva "Are You a Dreamer?"
Men, Denison är safe, han har köpt alla sina vårkläder här:
-"jag har aldrig haft så tighta jeans förut".
-"Det är bra för om jag skulle somna så håller de mig uppe. Faktiskt är det så att jag redan sover!"
Jag tycker att det räcker alldeles lagom med trettio minuters sagostund. Denison är en fantastisk låtskrivare, men tyvärr inte lika duktig på vare sig gitarr eller sång.
Är ni nyfikna på Denison och samtidigt vill göra en god gärning bör ni gå till Happy Bithday Denison (Denison fyllde 30år i höstas. Sidan är en födelsedagspresent från Denison till Denison), där finns ett 30-tal låtar för gratis nedladdning. Som motprestation önskar Denison att man skänker valfri summa till någon av de välgörenhetsorganisationer som nämns på sidan. Det är dock högst frivilligt, men den som laddar ned låtar utan att skänka några pengar -"må brinna i helvetet!"

Rosie Thomas mådde dåligt efter ett brustet förhållande, lämnade Seattle och tog sin tillflykt till New York där hennes vän Sufjan Stevens bor. Ovan nämnda Denison tillslöt och som ett resultat av samvaron mellan dessa tre kom skivan "These Friends of Mine" att växa fram.
– "Vi hade ett sovrum, ett vardagsrum en mikrofon och två trasiga hörlurar, det var allt. Mitt liv vid den tiden kändes klumpigt och fattigt så det passade perfekt" (Rosie till Fredrik Söderlund på DygnetRunt.se)

Ikväll är en annan vän med på scenen, nämligen Jeff Shoop från Ester Drang. De är så sköna alla tre och verkar verkligen trivas bra med varandra. Bäst gillar jag Jeffs stil. Han säger knappt ett ord och tittar under lugg under i princip hela koncerten. Det är först i samband med en eurodisco-presentation av bandet som Jeff skiner upp och hänger på sina vänners, sedan långt tidigare uppvisade, barnsligheter.

Jag skulle kunna ösa adjektiv om hur fantastiskt de tre vännerna interagerar med varandra, men det skulle ändå inte säga något om hur det egentligen var. Titta istället på klippen nedan OCH se till att gå och se Rosie nästa gång hon kommer till Sverige. För så mycket som hon säger sig älska Sverige och de vackra svenskarna dröjer det nog inte länge innan hon är här igen.


Jeff Shoop, Denison Witmer och Rosie Thomas på besök i studion hos WXPN 88.5 FM - Public Radio from the University of Pennsylvania.


Denison och Rosie har under turnén arbetat fram en alltmer krävande koreografi till "Say Hello", en låt som Sufjan Stevens, enligt Rosie, skapade på tio minuter.


Sheila Saputo - Rosie Thomas 31-åriga alter ego. Det är den HÄR Rosie som i samma andetag kan prata om The Texas Chainsaw Massacre och betydelsen av djup vänskap.

Det blir inte vackrare än så här.

2007/05/01

Bloc Party - Cirkus - 1 maj






2007/04/26

Loney, Dear - Nalen - 26 april

Emil Svanängen har aldrig gillat att spela i lag läser jag i DN. Så synd, tänker jag. För ju större startuppställning Loney, Dear radat upp, desto bättre har konserterna blivit. Ikväll är de bara fem. Fem betyder tre blåsare kort. Och oj, vad jag saknar detta blås.

Men, melodierna finns kvar och de håller även i avskalad form. De fem får bara jobba lite hårdare för att få fram dynamiken och kanske kanske blir jag lite trött på alla utsvävningar från Emils strupe. Loney, Dear kan behöva ett litet break. Ett break ifrån alla världsliga ting, ett break ifrån alla förväntningar och ett break ifrån alla tyckare.

"- Lycka för mig är att få sitta på kammaren och koncentrera mig på saker. Så har det alltid varit. När jag gick gymnasiet älskade jag att stänga in mig på mitt rum, lyssna på bra musik, dricka kaffe och lösa naturvetenskapliga dilemman ur skolboken. Det är underbart att gräva ner sig i något mikroskopiskt."

Emil beskriver musiken som ett vuxenlego: "- För fyra fem år sedan, när jag skaffade min första dator och började bygga låtar, då satt jag inne med 20 års oförlöst skapandekraft. Jag hade verkligen saknat Lego-byggandet."

Jag längtar efter nästa album (Dear John) och inte minst nästa turné.
För när Emil beskriver det som "..om Elvis och Frank Sinatra spelade med ett storband där några musiker är extremt stela och andra lite lättare under fötterna", låter det som att pluralismen kommer tillbaka.






































Powered by Blogger


Bloggtoppen.se