Vi stödjer Solidaritetsbloggen. Du kan också göra en insats!

2006/09/29

Montag Mania - Kulturhuset Oceanen - 29 sept

Det är väldigt lite folk på Kulturhuset Oceanen när vi kommer dit, knappt några fler än bandet själva och vi. Så var det dock inte sist jag skulle se >>Montag Mania<<. Då spelade dom på landet i Stockholm (recension) och när jag kom dit på utsatt tid var det så fullt med folk så man kunde knappt komma in (jag kom för övrigt inte in alls då jag hade glömt min plånbok). Ikväll kan vi välja och vraka bland sittplatserna. Oceanen är en ganska trevlig lokal vid Stigbergstorget där man kan få sig en folkis och nötter för en billig peng. Som konsertlokal funkar den dock mycket sämre. Akustiken är riktigt hård och kall och diverse bakgrunds ljud som ett högljutt ventilationssystem förstör musikupplevelsen. Nog om detta, det var ju >>Montag Mania<< jag var där för att se, inte lokalen. >>Montag Mania<< kommer från Stockholm och dom spelar en glad och färgsprakande världspopmusik. Bandet är som en skön mix av alla tänkbara personligheter med musikaliska influenser från världens alla delar. Eller som dom själva uttrycker det: "Vår intention är att förena och krocka alla de olika världar som vi kommer ifrån och att öppna oss för allt det intressanta som strömmar emot oss från platser vi inte ens visste att de existerade...".

>>Montag Mania<< gör musik man blir glad av. Den är full av energi och rytm men också triviala men vackra texter och smittsamma melodier. Ladda ner låten "Piraya" så kommer du garanterat le och nynna med mot slutet av låten. När du ändå är igång kan du passa på att ladda ner dom andra underbara låtarna som bandet bjuder på via sin hemsida. På Oceanen lät det dock inte riktigt lika bra men det berodde mest på att det bara var ca 50 personer i en alldeles för odämpad lokal. Personligen har jag en förkärlek för kvinnliga trummisar som trummar riktigt hårt och bestämt vilket "Camilla Neideman" är det gott exempel på. I övrigt spelar charmiga "Juan Romero" congas och "Isabel De Lescano" och "Fredrik Blank" spelar båda gitarr och sjunger. Bandet gästades också av en duktigt stå-basist som markerar rytmen ytterligare med fascinerande teknik.

Nu ska jag lyssna på "Tyst minut" och dansa lite för mig själv i mitt vardagsrum. Prova du också! Det gör dig gott.

2006/09/22

Håkan Hellström - Liseberg - 22 sep

Jag ska ärligt erkänna att jag var väldigt sen med att förstå vad hypen kring >>Håkan Hellströms<< handlade om. Det var först för ett år sedan som jag började förstå >>Håkans<< storhet. Jag körde bil en kväll på mörka små vägar på väg till en fest och >>Håkan<< spelades på P3-live den kvällen. Efter 20 minuters färd var jag framme och konserten hade närmat sig sitt slut. Jag stängde av bilen men jag förmådde mig inte att gå ur den. >>Håkan<< hade trollbundet mig och jag var tvungen att lyssna på slutet av konserten. Så jag höjde volymen och lutade sätet bakåt. Där, under >>Håkans<< sista 15 minuter på scenen förstod jag att >>Håkan<< inte vilken sprallig pojkspoling som helst. Han är stor artist som gör stor musik med underbara texter. Jag äger än idag inga >>Håkan<< skivor men jag har givetvis lyssnat en hel del på hans låtar (11:e Overall Top Artist).

Igår spelade så "den store" på Liseberg stora scen. Men ack vilken besvikelse det blev. >>Håkan<< hade i och för sig enorma förväntningar att leva upp till så det är kanske inte så konstigt att han inte nådde ända fram. Stundtals var konserten euforiskt underbar men däremellan sliskig och gubbrockig. Jag ställde mig frågan om det var Sven Ingvars jag kommit för att se? För när jag väl lockats med i dom vackra melodierna och dom genomtänkta texterna börjat tränga in i mig, då kommer den äckliga porrsaxen och blåser bort allt fint. Trots denna saxofon är "Gårdakvarnar och skit" helt klart kvällens bästa låt och enda tillfället då jag började få en antydan till gåshud. Det lyfter dock aldrig till dom höjder som jag förväntat mig, en förväntan baserad på otaliga hyllningar av liveguden >>Håkan<< från recensioner och vänner. Under "Kom igen Lena" dansade i alla fall hälften av den 18000 man starka publiken i ett frenetiskt tempo. Som extranummer spelade >>Håkan<< "Hurricane Gilbert" som handlar om hans bandkamrat och barndomsvän Daniel Gilbert (se bild) men som också är namnet på den orkan som drabbade USA 1988. Denna sorgliga och fina sång innehåller kvällens vackraste textrad:
"nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig".
Han är en stor poet den där >>Håkan Hellström<< i alla fall.

2006/09/15

The Whitest Boy Alive - Pustervik - 15 sep

Fatta vad svängigt.
Det är trångt och riktigt svettigt uppe på Pusterviks andra våning i kväll. Erlend
Øye, känd från Kings of Convenience, är här med sitt sidprojekt >>The Whitest Boy Alive<< för att få oss att släppa på tyglarna och svänga på våra lurviga. Med en monoton och stadig rytm från bas, rhodes och trummor skapas dansanta och trivsamma låtar som till soundet påminner om ett avskalat Moloko. Jag blir fast redan efter några låtar och när dom sen spelar två gamla discodängor ("Show me Love" av Robin S och "The Power" av Snap) i ny charmig tappning är jag helt såld. Jag dansar, trängs och gläds. Burning är annars kvällens bästa låt.

>>The Whitest Boy Alive<< har tidigare recenserats här den 27 maj.

2006/09/02

Vapnet - Pop Dakar - 2 sep


Krispigt är det första jag tänker. Vapnet är minst lika bra live som ur stereon hemma i din favoritfåtölj. Martin Hanbergs röst har allt det där som en bra röst ska ha; desperation, skönhet, tryck och skörhet. En annan Martin (Abrahamsson) skriver underliga, finurliga poptexter som går rätt in i hjärtat och klistrar sig fast där. Melodierna smittar likt vinterkräksjukan och jag vill bara ha mer. Den fina blåssektionen känns som grädde på moset. Trombon, saxofon och melodica kan om de används rätt förädla vilken melodi som helst.

2006/09/01

Mew - Tivoli - Köpenhamn- 1 sep


Mina förväntningar är höga, tänk att jag skulle få se >>Mew<< en gång till före sommarens slut. Scenen är liten och känns ihopklämd mellan två stora ölreklamskyltar på Tivoli i Köpenhamn. Bandet kommer ut på scenen, ljuset slås på och musiken hörs. Eller nästan i alla fall, ljudet är mycket dåligt. Jag hör inte vilken låt det är. Med en rädsla för att det ska fortsätta så här, att konserten ska bli en besvikelse och att min bild av >>Mew<< ska förmörkas, har jag en klump i magen. Men sen hör jag svagt Jonas stämma och när han sjunger, sjunger jag med honom, och då försvinner det dåliga och det är som livet självt. Genom det svåra och oförståeliga tränger sig den där klara, vackra stämman igenom och tar över. Det är ju också så låten "Circuitry Of The Wolf" är uppbyggd. Frustration och lätt kaos som bryts till eufori, det är ju så du fångat mig förut.

Jag saknar trycket i ljudet även om kvalitén blir bättre, projektionerna får inte alls komma till sin rätt eller de vita strålkastarna från scenen som brukar träffa mig i hjärtat, allt försvinner lite på nöjesfältet.

Men "Am I wry" och alla är där. Jag älskar pianot, pukorna, hur låtarna byggs upp, hur starka kontraster det är och hur sången och orden blir ett instrument. Ett väldigt uttrycksfullt. Som ibland påminner mig om Yes och det är fint, tex i "The Zookeeper's Boy", särksilt i avslutningen som är symfonisk och sångig och sången kommer nära och mycket.

"Comforting sounds" är det vi tror är sista numret, Jonas sjunger för full hals och de lämnar oss. Men de kommer tillbaka en och en och kör "Special" med ett långt intro, bra, sedan kommer det in 20 tjejer på scenen och jag tror först att det är någon slags kör, det är det inte, kanske fans, det blir en konstig avslutning.

Men, fortfarande
You´re special

Fröken sterner

Håkan Hellström - Gröna Lund - 1 sep


"Tack så mycket fina fina publik. Tack så mycket underbara människor."




"Det är drömmen som får en att vilja fortsätta, då som nu."

Vad ska man skriva när orden inte räcker till? Missa aldrig en spelning med kung Håkan. Och Stefan Sporsén - jag älskar dig!





































Powered by Blogger


Bloggtoppen.se