The Whitest Boy Alive - Popaganda - 27 maj

Det är så här Dire Straits borde ha låtit. Så enkelt, så svängigt. En pumpande baskagge får gå igenom den halvtimme korta konserten. Den låter nästan elektroniskt elegant. Lägg till en plockande disco-bas och synkoperade stråfer från ett Fender Rhodes. Ovanpå detta gittariff från en strålande lycklig Erlend Oye och publiken går bananas. Det låter västkust, lite Steely Dan, och är omöjligt att stå still till. Även för Erlend som lämnar över till "några som verkligen kan sjunga" och går vid sidan av för att dansa till Cat5 och "Sexy".