Tim Neu – Pustervik – 26 maj

Det är modigt att skriva ny musik i den genre som >>Tim Neu<< rör sig i. När Kent och Sigur Rós finns. Han förvånar mig av samma anledning, och berör mina lyckopunkter i magen. Han gör det, och låtarna är starka som hans och bandets självsäkra uttryck där uppe på scenen. Ett lite mer anonymt framträdande på p3 guldgala var det enda jag tidigare sett av honom. På Pustervik fick vi starkare låtar, som dekorerades av hans fantastiskt sprödsäkra röst i de vackraste mönster. Jag blir otroligt svag av hans sätt att använda sin ljusa huvudklang, och den håller hela spelningen igenom. Och svag av hela >>Tim Neus<< uppenbarelse tror jag bestämt. ”Loopholes” är så snygg att den bara går rakt genom kroppen. Tyvärr även ljudvolymen. Trots att både barmiljön och musikstilen kräver lite styrka, var det synd att behöva sordinera upplevelsen med öronproppar. Kanske för första gången på en spelning tyckte jag inte att det var snålt att de inte lät sig bli inklappade av oss som ville ha mer. Det fanns av någon underlig anledning en stolthet i det: ”nu har vi spelat för er och nu är det klart”. Jag gick hem lyckligare. Falska stråkar, pianotoner och banjo förstärker lyckan när jag hemma spelar skivan igen, igen.

/eva