Henrik Berggren - Popaganda - 25 maj

Han har varit sångare i Broder Daniel och är kultfigur för många pandor landet runt. Mer än så vet jag inte om >>Henrik Berggren<<. Huruvida Broder Daniel är upplöst eller inte vet jag inte heller men konserten såg jag i alla fall.

Henrik kommer in ensam på scenen med en stålsträngad gitarr. Fler officiella showmedlemmar än så blir det inte idag. Han börjar spela och sätter med sin karakteristiska sång igång en Broder Daniel-klassiker. Så fortsätter det, jag känner igen samtliga låtar från Broder Daniels två skivor ”Cruel town” och ”forever”. Det visar sig snabbt att detta låtmaterial passar betydligt sämre för en man med gitarr än för ett halt band. Trycket i låtar som ”happy people never fantasize” uteblir helt. Att höra ”what clowns are we” utan den mysiga aaa-kören är inget att hänga i julgranen utan känns väldigt blekt. När sedan ”only life I know” låter likadant som tidigare spelade ”love dosn’t last” ger jag upp att försöka fängslas av musiken. Herr Berggren sjunger lika brustet som jag väntade mig och hans insats på gitarren är mycket varierande. I vissa låtar verkar det som om han bara kan spela fem ackord medan andra låtar får betydligt skönare plockslingor. Mellansnacken är intetsägande och vi tvivlar på att det är vatten i flaskan med tanke på den osmidighet han visar i varje gitarrbyte.

Efter spelningen resonerar jag tillsammans med Simon, Anna och Maria fram att detta var en misslyckad lösning. Antingen tar man hela Broder Daniel eller inget Broder Daniel alls. Kompromisser såsom Henrik Berggren ensam med gitarr funkar tyvärr inte. Hur gärna jag än vill att de bra låtarna ska lyfta så faller de platt. Istället studerade jag andra små detaljer. Längst bak till höger finns fyra pandor som fått komma in backstage. De verkar berusade, hysteriska och, undantaget en av de två killarna, väldigt på. Vad de säger är omöjligt att veta, utom när de sjunger med i låtarna, men som underhållning funkar de bättre än att titta på >>Henrik Berggren<<.
/Tobbs