Vi stödjer Solidaritetsbloggen. Du kan också göra en insats!

2005/11/07

Architecture In Helsinki - Debaser - 7 nov

Det är en gråtrist novembermåndag och klockan närmar sig elva på kvällen. Helgen har varit hård och söndagsångesten så svår att den med nöd och näppe lagt sig ännu. Konserten är utsatt att starta 21.00 med insläpp 20.00. Vi har förvisso fått höra förbandet Hemstad men det är ändå en dryg väntan att utstå. Där har ni förutsättningarna.
Australiensarna i >>Architecture In Helsinki<< är i Sverige för första gången och säger sig vara mycket glada för denna spelning. Jag gillar Architecture In Helsinki. De skriver sköna krispiga poppärlor till låtar. Åtminstone är det den bild jag har fått av dem via min stereo. Live, ska det visa sig, ger de en helt annan upplevelse. Det relativt lilla Debaser är fullt av förväntansfulla musikvänner i förvånansvärt hög medelålder. Stämningen är på topp och jag borde ryckas med. Men det är för grötigt. Inte en sambaorkester till tänker jag. De fina popmelodierna försvinner i karnevalstämingen. Flickkör möter cheerleaders. Det är kommunala musikskolans blåsorkester på gott och ont, ikväll mest ont. Det kunde vara kul men det är måndag och jag är tjurig och då krävs det mer charm än så. Jag vill tycka om dem live, vill ryckas med i euforin men mitt hjärta blöder och de ordinerar fel medicin. Jag saknar den finess som finns på albumen, variationen och dynamiken. Lite andrum mellan fotbollskörerna så själen (och huvudvärken) får vila.
Det är fel band på fel dag eller fel kille på fel humör.

2 Comments:

At 12:29, Anonymous Anonym said...

eller rätt band på rätt kväll eller rätt tjej på rätt humör.
Det var underbart med konsert en grå, väldigt grå stockholmsmåndag,
jag var förväntansfull och snart totalt lycklig, när jag sjunger och hoppar och ler mig genom kvällen
sjunger desperat i tiny paintings, -found you in the lost and found, helt självklart och förklarande -i´ts five!

jag älskar de snubblande texterna, de sköra stämmorna brevid de starka skrikiga -och brasset. kommunala musikskolan och pappas bastubespelande i tvättstugan- in i salongerna eller klubbarna snarare, för det är fantastiskt.

kanske är det också blandningen som får lyckan att slå rot, (även om de viskande och svaga rösterna få större utrymme på skivan, i efterhand kan jag erkänna att jag saknade de mer minimalistiska sekunderna - men då, på plats var allt perfekt)

blandningen, en enkel stämma inleder komponerad eller tvärtom av en bas och percussion , bryts av och de arga cheerleadertjejrösterna -one of two things we could have but nerver did, och sen något annat.

en måndag att minnas
, fröken sterner

 
At 15:03, Blogger munkiz said...

ja, det är intressant hur olika man kan uppleva samma konsert och hur mycket saker i ens omvärld påverkar upplevelsen.

Så här tyckte DN:s Johanna Paulsson:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1323&a=485038

 

Skicka en kommentar

<< Home





































Powered by Blogger


Bloggtoppen.se