Thomas Denver Jonsson - Storan - 28 maj

Support i kväll till Loney, dear är den lille ensamma mannen med gitarr som tagit sig det charmiga artistnamnet >>Thomas Denver Jonsson<<. Thomas Jonsson, ett helt vanlig svenskt namn, men så klämmer han in ett "Denver" där i mellan och helt plötsligt får artistnamnet helt andra associationer. Mina är en ensam man, oborstad med skäggstubb och en skjorta som luktar ingrodd svett. Mannen sitter i en liten by i Denver, Colorado och plinkar på sin gitarr efter en hård dag av boskapsvallning. Ja, jag ser en Kris Kristoffersson framför mig.

Men i kväll står det istället en liten ödmjuk kille, något rufsig i håret förvisso, men någon svettig cowboy är han inte. Gitarr och munspel är >>Thomas Denver Jonssons<< enda rekvisita och det är en lugn och avskalad show han bjuder på. Eller show är nog fel ord, det är väldigt stillsamt och sövande. Lite väl sövande. Jag har nämligen svårt för trubadurer, även när det i det här fallet är en countrydoftande indie-trubadur. Om jag jämför med Christian Kjellvander så står sig >>Thomas Denver Jonsson<< sig slätt. Christians musik är mycket mer trevande, levande och välkomponerad. Jag är inte helt utan behållning dock, "She runs in slowmotion" bjuder på spännande gitarrslingor och "First in Line" blir riktigt levande när gästande Björn Kleinhenz hjälper >>Thomas<< med sången och lägger en fin stämma.