Freddie Wadling - Göteborgs Stadsteater - 25 mars

>>Freddie Wadling<< har inte huvudroll i kväll utan han spelar en biroll i pjäsen "Rosens namn" som är baserad på en roman av Umberto Eco. Pjäsen handlar om ett kloster på 1300-talet och tar upp element som yttrandefrihet och religiöst översitteri. Trots kända namn som Stefan Sauk, Daniel Larsson och >>Freddie Wadling<< är pjäsen knappt sevärd. Den är onyanserad, skådespelarna skriker alldeles för mycket och inget känns trovärdigt eller förtrollande. Inget förutom >>Freddie Wadlings<< återkommande sånginsatser. Alla sånger sjungs av >>Freddie Wadling<< som spelar en gammal munk som sitter i rullstol. Han har något mystiskt över sig och låtarna är vackra och mörka men tyvärr dämpas dom av det alltför bullriga ackompanjemanget. Musiken, sången och dekoren är tyvärr den enda behållning jag får i kväll. Pjäsen avslutas med att >>Freddie Wadling<< sjunger alla verserna på "Blott en dag" med sin bräckliga och spröda stämma. Sångens förtröstande text framförs med ett ödmjukt hjärta av den gamle mannen och den känns mer äkta än något annat i denna i övrigt mediokra pjäs.

"Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?"