Konsertbloggen!: september 2005

2005/09/28

David Sandström Overdrive - Nalen - 28 sep

>>David Sandström<< tillhör den skara människor som jag har stor musikalisk respekt för. Han förtjänades den respekten efter att ha trummat som en Gud på den underbara skivan "the Shape of the punk to come", som fick avsluta "Refused" eran. När han så, för några år sen kom tillbaka på musikscenen med mörka och vackra "Om Det Inte Händer Nåt Innan Imorgon Så Kommer Jag" hade han bytt instrument till gitarr och lämnat trummorna bakom sig. Formen av punken som skulle komma fick dock följa med och hörs bl.a. på låten "Kurragömma". Skivan "The Dominant need of the needy soul is to be needed" följde och sen "Go Down!", då hade även bandet fått följa med i bandnamnet.

Nu står dom på scenen och kör sina ganska traditionellt uppbyggda rocklåtar och försöker få med sig publiken som för övrigt har det lite väl rymligt på Nalens golv. Publiken verkar vara med men jag är inte helt såld, mest på grund av det ganska ojämna låtmaterialet som till största del är hämtat från senaste skivan. Mot slutet av konserten kommer dock låtarna jag väntat på; smygande "Counting The Ties" och explosiva "Cocain In Your Cola". Nu är jag helt med på tåget och >>David<< kan få föra mig vart han vill. Men efter "Cocain in your cola" går bandet av. När dom klappas in igen har dom fått sällskap av F. Hyvönen på sång samt hennes medmusikant på piano. Avslutningen blir ganska pampig med snygga sångstämmor och starka melodislingor. Ett bra avslut på kvällen och en bra start på Sverigeturnén även om jag saknade ett imponerande trumsolo av >>David<<

Frida Hyvönen - Nalen - 28 sep

En klassisk kväll. Likt en blåblodig filmstjärna från 50-talet entrar
>>F Hyvönen<<, som hon själv namnar sig, scenen i den vackra och klassiska konsertlokalen på Nalen. Konstnärlig och vacker är hon och det återspeglas i hennes musik. >>Frida<< sjunger fantastiskt bra och tonsäkert när hon verkligen sjunger ut, något jag önskar att hon gjorde i slutet av varje sång. Hennes korta och stompiga 2 minuterslåtar i tvåtakt, ibland tretakt, avlöser varandra med en obligatorisk ölsmuttar-paus däremellan. Med på scenen har hon Åsa Jacobsson som växlar mellan att spela vibrafon och keyboard och däremellan även fyller ut med stämsång. De funkar fint ihop och tillsammans skapar de en finstämd ljudbild. Tyvärr har >>Frida<< bara ett album bakom sig och därför är det ett begränsat, om än dock genomgående starkt, material hon presenterar. Det är synd för de korta låtarna passerar snabbt revy och den sköna, vackra värld hon leder oss in i försvinner lika snabbt som den öl hon smuttat på. Som avslutning bjuder hon in grabbarna och tjejen, i David Sandström Overdrive, på stämsång i en textlös exoticaliknande låt utan namn. Det blir en stämningsfull avslutning, och jag hade gärna sett mer av det samarbetet. Kanske blir det också mer av den varan allteftersom turnén fortgår. Ikväll är det ju bara premiär.

Favoriter: ”You never got me right”, “Today, Tuesday”, “Straight Thin Line” samt den magiska “N.Y.”